Jag lever, knappt.
Sitter med min presentation om Frida Kahlo.
Har suttit med den de senaste veckorna.
Det är min första presentation på engelska.
Tror inte att jag har gjort det innan.
Eller jo, en gång på jobbet när det var Gothia-veckan, då var jag tvungen att prata engelska eftersom vi inte ville att en massa kids skulle störa i salongen.
Hursomhelst, imorgon smäller det.
Är lite nervös faktiskt.
Jag gillar att prata inför folk.
Eller gillar och gillar. Jag ogillar inte det på samma sätta som andra människor gör.
Jag svimmar liksom inte av tanken att stå inför människor och prata.
Men några små bubblor i magen känner jag.
Främst eftersom jag vill göra bra ifrån mig och eftersom det inte är mitt modersmål och kommer att få svårt att hitta orden då och då.
Dessutom har jag 7 sidor manuskript och 33 slides. Fick höra att de som gjorde presentationen idag inte var lika förberedda så jag ska nog prata väldigt snabbt så jag hinner med allt.

En liten bild så ni får bildbevis att jag lever och det inte är en robot som sitter och skriver.

Den här bilden hittade jag på datorn och den fick mig att skratta och lugna nerverna en aning.