Ja, jag är från Sverige

I början var det en aning roande.
Nu är det mer irriterande.
Varje gång jag säger att jag är från Sverige reagerar folk:

1. wot? that's awesome!!
2. whoa, I didn't see that coming.
   
3. really? are you sure?

Idag träffade jag en kille som sa:

"no, I don't believe you! What's the capital of Sweden?"
Jag gav honom en blick som han tolkade som tänkande för han utbrast:
"HA, I knew you lied! You're not from Sweden!"
Mitt svar var att jag vände mig mot Jae (som känner snubben) och frågade henne om han seriöst ifrågasatte min nationalitet.
Sedan höll han en lång utläggning om hur rasistiskt USA var. No shitting!

Bara för att det finns en viss del av befolkningen i Sverige som har blont hår, är minst 1,80 cm och joddlar så betyder inte det att det finns brunetter, rödhåriga eller små söta asiater som är adopterade från Korea.

Nästa gång någon ifrågasätter mig ska jag bara säga:
"Yes, I lied - I'm from Narnia."

Bild från Amsterdam, min fina vän Kimmy gav mig dessa som hejdåpresent för att inte glömma mitt land. Ingen ifrågasatte mig i Amsterdam. Jag saknar Europa.