Jag lär mig aldrig

Jag har en naiv dröm. Jag har växt upp i ett salt-och-peppar hem utan vitlök, lök and kryddor, vilket har gjort att jag har en mage som en mashmallow. numera äter jag lök, vitlok och vissa kryddor men det finns vissa starka kryddor som min mage hatar. När jag flyttade till USA försökte Jae ha ihjäl mig med sin kokkonst, vilket var ett fint försökt att försöka vänja mig vid Koreas matlagning, men det slutade i att jag satt som ett barn och doppade min mat i vatten för att kunna äta den. 

Jag gjorde många försök under hösten att vänja min mage och åt så starkt jag kunde, men under den senaste tiden har jag inte hunnit. det slutade oftast i flera smärtsamma dagar med koltabletter. igår försökte jag ta upp det igen och gjorde naengmyeon (kalla nudlar).jag överaskades skarpt av hur extremt det blev. jag råkade ha en ganska mycket chilipaste vilket gjorde att jag sedan drack 1 liter mjölk och käkade upp all grekisk yoghurt. jag har inte känt sådan smärta på länge. jag ville skära ur min mun från kroppen för att smärtan skulle försvinna. sedan började magkramperna och idag är jag bakis. 

Vad har jag nu lärt mig av detta? att jag ska undvika stark mat i Korea. det finns, enligt mina kompisar och jag kommer gå efter en måttstock, är det irriterande rött, ja då är det förmodligen inte för mig. jag får acceptera mitt öde som en icke-krydd-ätande-loser-som-doppar-maten-i-vatten. jag har aldrig varit en av de coola kidsen, och aldrig velat. förrän nu. 

Edit* 2013-04-23
Min mamma protesterad högljutt och ville kommentera att vi har visst haft fler kryddor än salt och peppar. Kanel och Oregano.